Achoo! En hostande tillbakablick på ett underbart läger.

Såhär en vecka efter hemresan ifrån World Scout Jamboree är kläderna tvättade, tältet torkat och kängorna smorda, och det som dröjer sig kvar är fina minnen -och den envisaste lägerförkylning som jag någonsin varit med om!

Jag lyckades stå emot “The Jamboree Cold” i nästan en vecka, men sedan slog den till med kraft och jag var helt sänkt under ett par dagar för att sedan repa mig till ett hyfsat friskt tillstånd men hostan hänger med mig än idag. Det faktum att Facebook-sidan “I got the Jamboree Cold at WSJ in Sweden 2011” gillas av 3 790 personer visar att jag inte är ensam.

Men så är det väl det som Jamboree handlar om. Att dela saker: Upplevelser, tankar, glädje, förkylning…

Detta Jamboree gav mig många nya erfarenheter och lärdomar. Jag arbetade i lägrets larmcentral och kommer aldrig glömma hur svårt det var att kraftigt lägerförkyld försöka få en stackars fransk scout med en skadad kompis vid sin sida, men utan lägerkarta, att på engelska förklara var han befann sig någonstans så att jag kunde skicka hjälp till honom. Som väl var så gick det bra tillslut, precis som med nästan allt annat på lägret. Det har varit fantastiskt att se hur vi tillsammans fick det här lägret att fungera, trots att de allra flesta utav oss IST:are och planning team-medlemmar tog itu med arbetsuppgifter vi aldrig prövat tidigare!

Så tack så mycket alla ni som på något sätt deltagit och bidragit till att göra detta Jamboree till den fantastiska upplevelse det blev! Och om ni, liksom jag, fortfarande sitter hemma och hostar så kanske detta fungerar lite som plåster på såren och ytterliggare påminnelse om vår underbara Jamboree-gemenskap, ett specialdesignat Jamboree Cold – märke!

Hostiga Scouthälsningar! /Ludde

Arbetande IST i larmcentralen

Efterdyningar av Jamboreekänsla

Image

Efter att ha bott i nästan 3 veckor, med nästan 40 000 grannar, vägg-i-vägg, med bara dubbla tält-skynken till “vägg” är det nästan lite skönt att vara hemma, ensam, utan grannar. Det finns ingen här att prata med, ingen att plötsligt leka en lek med, eller swappa lite halsdukar, scoutskjortor och märken med. Nog längtar jag allt tillbaka till tjoet och tjimmet, alla de glada unga människorna från alla världens hörn. Fast alla var inte så unga… den tjej jag jobbade med var rediga 70 år, men ibland mer sprallig än de 14-åringar jag träffade. Ik been een lekker snoepje! -lärde hon mig säga, vilket betyder: “Jag är en läcker godis/godbit” på holländska. Med en kenyansk ängel i min hand lämnade jag lägret som en leende scout, trallande på franska och engelska… I’m changing the world today, with a small step forward!

Tack alla för en härlig och oförglömlig Jamboree

Att arbeta i caféet

När jag först fick reda på att jag skulle jobba i ett café under lägret blev jag lite orolig – hur skulle jag, helt oskillad i the art of huvudräkning och kundbemötande, klara av den enorma pressen som säkerligen skulle komma av att servera sura ungar kladdiga glassar åtta timmar om dagen?

De första dagarna bestod till största del av förvirrade kunder och oorganisering. Vårt sortiment var magert, och kortläsarna fungerade inte så vi tog bara kontanter (tvärt emot vad lägerledningen hade gått ut med tidigare), och för att göra det hela ännu bättre så hade vi ingen växel. Det var en kaotisk tid i Café Pirum Parums liv.

Allt eftersom började det dock ljusna, och hopp för framtiden uppenbarade sig. De fixade kortmaskinerna, och kunderna började gradvis visa mer acceptans för vår avsaknad av kanelbullar och socker till kaffet. Man började lära känna kollegorna, och lära sig de dagliga rutinerna. Livet var gott.

En konversation
– Hi!
– Would you like the receipt?
– Thank you!

Efter ett tag utvecklade vi som ett hemligt språk – vi kommunicerade flytande och utan barriärer, meningarna uttalades på ett ögonblick. One coke, two coffee and three stuurhstraght please. Vi var ett team, och vi var ostoppbara.

Vi är The Fika Team.

Lägeravslutning

Igår avslutades lägret med en stor show. Kajan från hipp-hipp var konfrencier. Hr och fru kungen var på plats i gula sverigejackor som var gjorda i Wettex istället för Goretex.
Först var det lite osynkat bensprattel av scouter. Daniel Lemmar, Sanna Nielsen hann showa lite innan det verkliga ösregnet kom. När Kate Ryan i belgisk scouthalsduk sjöng sing-back blev hon ordentligt blöt. Eftersom hon var gammal scout klarade hon det bra och fick ingen elchock av mikrofonen.
Lägerlåten (SMU?? sjöng – de såg så ut….) drogs av en andra gång. Sen kom Europe till folkets jubel. Mer lägerlåt. Och så. Äntligen – kungen gjorde raketen. Två gånger. Och jag tror att han träffade händerna nästan varje gång :-b. Ett gigantiskt fyrverkeri avslutade det hela. I ösregn traskade blöta scouter tillbaka. En del till tälten, en del till bussar och en del för att sitta och vänta i värsta åskvädret på en hemtransport som kanske kommer….

20110807-121652.jpg

20110807-121712.jpg

Slutet är nära….

Idag är näst sista dangen på jamboreet, sadface 🙁

Idag plockar vi i hopp lägret och bara allmänt svettas. Försöker även byta min scoutskjorta mot någon annans uniform. I hope i can swappa med någon….

Svengelska nr 1 😉

Undercover IST

Det finns ett sätt att ta del av alla Jamboreens fördelar utan att behöva lyfta ett finger eller bli det minsta svettig. Som exempelvis Marcus Medina och Eva Karlsson kan man sova hur länge man vill, glassa omkring, äta god mat, gå på konsert och det bästa av allt – no work involved. Garanti.

20110807-115402.jpg

Sveriges största restaurang

För funktionärer är måltiderna enkla. Man skall bara komma ihåg att dyka upp i tid och ha med sig något som liknar ett id-kort och gärna en funktionärshalsduk så blir man serverad tre lagade mål mat och två fika om dan. En amerikan som jobbade hör sa
“This is the largest restaurant in Europé. Probably in the World.” Låt oss i alla fall anta att den är störst i Sverige. 

20110806-113715.jpg

Medical centre

Blöh, sitter på medical centre och väntar på läkaren efter som den dumma apotekaren inte vill ge oss rätt tabletter mot migrän. :@ Men läkaren har ännu inte dykt upp efter 30 minuter, Sahlgrenska style? Jaja, jag slipper bära slanor iallafall. 😉

20110806-152609.jpg

Sally Wayne

Hi there!
I suppose you Hjällbo Scouts have been missing me lately, but hold on…I´m coming tomorrow… I adore your colors and your spirit, hope you will adore me too ’cause I will be your one and only maskot for the rest of my entire Hjällbo life. I´m a hell of a danser and my origin is irish. Pippi longstockin is a look-a-like sort of say. See ya!!!

20110805-142325.jpg

Mid event & kulturdag

Under hela torsdagen har det varit kulturdag på lägret. Mycket dans har tränats…

20110804-205003.jpg

20110804-205013.jpg
På kvällen träffades alla scouter plus alla de som är på camp-in-camp framför stora scenen:

20110804-205305.jpg

20110804-205317.jpg
Det var nog enda gången Timbuktu spelar för 48148 personer. Bara de 48 av dem som kan Malmlskånska förstod vad han sjöng .

20110804-205843.jpg

Oliver fyller år

För att fira en av Olivers födelsedagar som inföll första fredagen på lägret sjöngs en falsk sång och en knapphändig present slarvigt inslagen lämnades över. Nä, men den innehöll faktiskt något var Olivers förvånade kommentar.
Må den 29 juli alltid firas i Olivers namn. 

20110804-200836.jpg

20110804-200904.jpg

Scoutnamn

I kafét där jag jobbar finns det en Schweizare som kallas Pips. Konstigt namn tänkte jag och frågade en dag hur det kommer sig.
Jo sa han – när vi är små och precis har börjat scouterna ger oss våra Scoutledare ett namn.
Aha sa jag, från Djungelboken?
Ja det började nog så men nu kan det vara lite allt möjligt svarade Pips.
Men hur väljer man namn undrade jag?
Man observerar personen och tar ett namn som beskriver den personen på ett bra sätt utan att vara elak. Jag har till exempel en scoutvän som heter Lego som är en riktig byggartyp och en som kallas Repeat som alltid upprepade det vi sa. Under en period hade vi dille på svenska ord så jag har en kompis som heter Stor som mycket riktigt är väldigt lång.
Men Pips då frågade jag, vad betyder det?
Jo när jag var liten var jag väldigt liten och pratade hela tiden. Pips betyder fågelpip på Schweizertyska. 

20110804-171446.jpg

Toooooorneeeeet

Det finns ett helt enormt torn på lägret som syns från nästan hela området. Och man får gå upp i det! 😀 Det är schnepe-högt och skakar snarare än svajar. Då denna bloggare är höjdrädd så var det en minst sagt… Intressant… Upplevelse 😛 När vi stod i kön för att ta oss upp var det nån musikorkestermojs uppe i tornet och spelade bl.a. svenska nationalsången sann Hjällboscout som man är så försökte jag självklart sjunga till deras ljuva musik. Det gick inte. De spelade så grymt i otakt med hur det ska vara att det bara inte gick.

Så upplevelsen i recap: Dålig musik, skakande torn, höjdrädd. Would not do it again 😛

//T to the Urkelbepper

20110803-115423.jpg

The Dark Tower, the nexus of all where and when.

Vad man som hjsc saknar på jamboree

När vi en gång fick frågan från en rekryteringskonsulent vad som var så speciellt bra med att vara med i Hjällbo Scoutkår fick hon till svar – elda. Det hade inte varit så konstigt kanske om inte det var så att tio personer oberoende av varandra skrivit svaret på en lapp. Om jag inte misstar mig blev vi anklagade för att fuska. 🙂
Men för en pyromanscout är det ett lite annorlunda läger – det luktar inte rök, det syns ingen rök, det finns inga lyktor. Så gissa om jag igår blev glad när jag hittade detta. Inte för att någon satt runt den, men ändå…

20110802-230938.jpg

Säkert

Förutom lägrets säkerhetsansvariga finna också polisen på plats. De är populära för fotografering i sina scouthalsdukar. Många är scouter som anmält sig frivilligt, men alla är i tjänst. Övertidsersättning på scoutläger alltså. Najs. 

20110802-125658.jpg

Swappa

Begreppet swappa betyder att man byter märken med varandra, det går till genom att nån skriker free hugs och så kommer det massa folk och kramar en. Efter detta så säger nån lite tyst “you guys wanna swap?”. Oftast slutar detta med en “oh yeah” och så byter man. Eller så säger dem nej och då är man är man deprimerad hela dan’. /Oliver Tha Ochman

20110803-194553.jpg

Kulturer! :)

Idag har jag och Oliver hjälpt två hong-kongare att göra en friendship award-sakimojs. Under detta test intervjuade vi en jude och en sikh. Vi fick skriva våra namn på sikhiska på namnskyltar. Sen bytte jag märke med en japan <3

Kort sagt, rätt awesome dag! 🙂

Bai! //Emil 😉

Jippi – torkdag!

Jo idag kom solen. Över hela lägret hängdes sovsäckar och kläder ut för att äntligen torka. Hjsck IST fick flytta tältet några meter. Tydligen bodde vi i en brandgata. Kan förklara varför så många sprang förbi på väg hem från noisy caffee. Får se om se nya förbudskyltarna hjälper….

20110731-201517.jpg