Achoo! En hostande tillbakablick på ett underbart läger.

Såhär en vecka efter hemresan ifrån World Scout Jamboree är kläderna tvättade, tältet torkat och kängorna smorda, och det som dröjer sig kvar är fina minnen -och den envisaste lägerförkylning som jag någonsin varit med om!

Jag lyckades stå emot “The Jamboree Cold” i nästan en vecka, men sedan slog den till med kraft och jag var helt sänkt under ett par dagar för att sedan repa mig till ett hyfsat friskt tillstånd men hostan hänger med mig än idag. Det faktum att Facebook-sidan “I got the Jamboree Cold at WSJ in Sweden 2011” gillas av 3 790 personer visar att jag inte är ensam.

Men så är det väl det som Jamboree handlar om. Att dela saker: Upplevelser, tankar, glädje, förkylning…

Detta Jamboree gav mig många nya erfarenheter och lärdomar. Jag arbetade i lägrets larmcentral och kommer aldrig glömma hur svårt det var att kraftigt lägerförkyld försöka få en stackars fransk scout med en skadad kompis vid sin sida, men utan lägerkarta, att på engelska förklara var han befann sig någonstans så att jag kunde skicka hjälp till honom. Som väl var så gick det bra tillslut, precis som med nästan allt annat på lägret. Det har varit fantastiskt att se hur vi tillsammans fick det här lägret att fungera, trots att de allra flesta utav oss IST:are och planning team-medlemmar tog itu med arbetsuppgifter vi aldrig prövat tidigare!

Så tack så mycket alla ni som på något sätt deltagit och bidragit till att göra detta Jamboree till den fantastiska upplevelse det blev! Och om ni, liksom jag, fortfarande sitter hemma och hostar så kanske detta fungerar lite som plåster på såren och ytterliggare påminnelse om vår underbara Jamboree-gemenskap, ett specialdesignat Jamboree Cold – märke!

Hostiga Scouthälsningar! /Ludde

Arbetande IST i larmcentralen

Efterdyningar av Jamboreekänsla

Image

Efter att ha bott i nästan 3 veckor, med nästan 40 000 grannar, vägg-i-vägg, med bara dubbla tält-skynken till “vägg” är det nästan lite skönt att vara hemma, ensam, utan grannar. Det finns ingen här att prata med, ingen att plötsligt leka en lek med, eller swappa lite halsdukar, scoutskjortor och märken med. Nog längtar jag allt tillbaka till tjoet och tjimmet, alla de glada unga människorna från alla världens hörn. Fast alla var inte så unga… den tjej jag jobbade med var rediga 70 år, men ibland mer sprallig än de 14-åringar jag träffade. Ik been een lekker snoepje! -lärde hon mig säga, vilket betyder: “Jag är en läcker godis/godbit” på holländska. Med en kenyansk ängel i min hand lämnade jag lägret som en leende scout, trallande på franska och engelska… I’m changing the world today, with a small step forward!

Tack alla för en härlig och oförglömlig Jamboree

Att arbeta i caféet

När jag först fick reda på att jag skulle jobba i ett café under lägret blev jag lite orolig – hur skulle jag, helt oskillad i the art of huvudräkning och kundbemötande, klara av den enorma pressen som säkerligen skulle komma av att servera sura ungar kladdiga glassar åtta timmar om dagen?

De första dagarna bestod till största del av förvirrade kunder och oorganisering. Vårt sortiment var magert, och kortläsarna fungerade inte så vi tog bara kontanter (tvärt emot vad lägerledningen hade gått ut med tidigare), och för att göra det hela ännu bättre så hade vi ingen växel. Det var en kaotisk tid i Café Pirum Parums liv.

Allt eftersom började det dock ljusna, och hopp för framtiden uppenbarade sig. De fixade kortmaskinerna, och kunderna började gradvis visa mer acceptans för vår avsaknad av kanelbullar och socker till kaffet. Man började lära känna kollegorna, och lära sig de dagliga rutinerna. Livet var gott.

En konversation
– Hi!
– Would you like the receipt?
– Thank you!

Efter ett tag utvecklade vi som ett hemligt språk – vi kommunicerade flytande och utan barriärer, meningarna uttalades på ett ögonblick. One coke, two coffee and three stuurhstraght please. Vi var ett team, och vi var ostoppbara.

Vi är The Fika Team.

Lägeravslutning

Igår avslutades lägret med en stor show. Kajan från hipp-hipp var konfrencier. Hr och fru kungen var på plats i gula sverigejackor som var gjorda i Wettex istället för Goretex.
Först var det lite osynkat bensprattel av scouter. Daniel Lemmar, Sanna Nielsen hann showa lite innan det verkliga ösregnet kom. När Kate Ryan i belgisk scouthalsduk sjöng sing-back blev hon ordentligt blöt. Eftersom hon var gammal scout klarade hon det bra och fick ingen elchock av mikrofonen.
Lägerlåten (SMU?? sjöng – de såg så ut….) drogs av en andra gång. Sen kom Europe till folkets jubel. Mer lägerlåt. Och så. Äntligen – kungen gjorde raketen. Två gånger. Och jag tror att han träffade händerna nästan varje gång :-b. Ett gigantiskt fyrverkeri avslutade det hela. I ösregn traskade blöta scouter tillbaka. En del till tälten, en del till bussar och en del för att sitta och vänta i värsta åskvädret på en hemtransport som kanske kommer….

20110807-121652.jpg

20110807-121712.jpg

Undercover IST

Det finns ett sätt att ta del av alla Jamboreens fördelar utan att behöva lyfta ett finger eller bli det minsta svettig. Som exempelvis Marcus Medina och Eva Karlsson kan man sova hur länge man vill, glassa omkring, äta god mat, gå på konsert och det bästa av allt – no work involved. Garanti.

20110807-115402.jpg